Varje kväll känner jag mej så, Jag får all tid att tänka på de mäniskorna jag mist, Som svek mej eller de djur som jag haft hela min uppväxt, De djur som har blivit i från tagna från mej förtidigt!

Det är hemsk, Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka min häst,Vet ni vad som är värst? Att jag börjar glömma henne, hur mycket hon gjorde för mej, Hur mycket hon betyde och hur mycket jag älskade henne, Jag kommer alltid minnas henne som min allra bästa vän För tid läker inte sår, Tiden bleknar minnen men inte de viktiga, De finns alltid där  

För ett tag sen lämnade vi bort min hund,Spike ! Det känns så bra att säga MIN!!

Men sanningen är att han är inte min nu mera, Konstigt nog trodde jag inte att det skulle vara så svårt men det var det, Visst jag slipper gå ut med honom men jag saknar han närhet hans glada,Barnsliga sinne  Han var de ända som fick mej lycklig,Glad efter min Häst dog  

Så det tog extremt hårt på mej, Jag som alltid drömt om att han och jag ska dra till USA och jag ska utbilda mej och vi skulle skaffa en lägenhet och att han skulle sova med mej, att han skulle leva hela hans liv med mej,Men det vart inte så inte alls!!!

Det jag lärt mej är att inte lita på någon man slipper smärtan när man mister dom, Det låter ensamt men jag klarar inte att få mitt hjärta krossat igen,Det gör för ont